Idag fick jag besked om en kollegas värsta mardröm: hennes son har omkommit i en husbrand. Så fruktansvärt jobbigt besked att få. Hur fort det kan gå, att mista det mest värdefulla i sitt liv som sitt barn. Även om de är stora och bor själv är de dock alltid barnet som man uppfostrat och sett växa upp. Det är såå viktigt att ta vara på stunderna man får tillsammans i livet, man ska vara tacksam att man får njuta och vara med varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar