Känslor o sånt...

Efter en separation gäller det att hitta sig själv och sina 

känslor för vad som är bra för en själv. 

Vad vill jag , vad kan jag, vad känner jag.

Att kasta sig in ett nytt förhållande är för mig 

just nu långt borta. 

 Som vissa gör, flytta från ett hus till ett annat,

känns desperat på något sätt.

Den känslan att älska någon och dela det inre med är STORT

och en så viktig del i livet.

Att verkligen känna sig trygg med någon.

Få dela positiva upplevelser med.

Känna tillit och känslan VI.

 Det känns så bra i själen att få vara bland de som 

jag är trygg med. 

Kusiner är ju oftast de första lekkamraterna i 

livet,så var det iallafall för mig.

Vi är en del, mer än 15 kusiner och 

hu många kusinbarn det blivit vet jag inte.

Har haft det såå bra i min barndomsstad Enköping.

Jag har många kusiner där som jag nu har träffat och det 

är ju verkligen en förmån att ha en hel massa 

att hälsa på och känna tillhörighet med. 

Jag vet att de finns tillhands, det är en skön känsla.

Att sedan ha några få nära vänner som ställer upp och finns i vått och torrt har jag fått uppleva nu under den tiden jag har 

behövt stöd för att få förståelse för vad som händer och sker i mitt liv, via telefon och nära hemma. 

TACK Helena och Anci.  

 Det jag märkligt nog upptäckt är ju en annan del av allt...

Hur kan man ha känslor för någon och samtidigt dela

livet med en annan...    Varför liksom...

Fann en vän via WF, helt konstigt ju..

Vi började prata och delar vår vardag, frågor och roligheter 

tillsammans. Vi träffades nu under semestern och det kändes så bra, vi hade skoj och förstod varann då vi 

delat en bit av våra liv ett tag. 

Han är så omtänksam, Gomorgon o gonatt varje dag....

Tack Robbie...