Förskollärartankar i en föränderlig värld.
Jag älskar mitt arbete med barnen. Att få se hur de lär sig och utvecklas är en förmån och ger min yrkesroll en utmaning framåt hela tiden. Vad som har format mitt pedagogiska arbetssätt är en mångfald från min härliga barndom och meningsfulla praktiker genom utbildningar jag gått.
Att få uppleva helheten i fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet i sin lek som barn är en utmaning för mig som pedagog. Vad behöver barnet leka och få uppleva i sin tillvaro för att utvecklas i sin proximala utvecklingszon kräver en kompetent pedagog med öppet sinne för vad de kan utmanas i.
Lekmiljöns utformning tillsammans med pedagoger som kan se och ta tillvara barnens signaler för vad som är intressant är ett måste.
Yrket ger utmaningar hela tiden.
Att förstå barnets leksignaler och ta till vara dessa och hur man gör det och med vilka medel är kärnan i det pedagogiska jobbet. Vad kan jag kräva av barnen och när är det omsorg och uppfostran. Det ska ju bilda en helhet av det för att få barnet att växa som individ och bli trygg i sin personlighet för att våga pröva.
Att våga pröva det som erbjuds på förskolan kräver en lekmiljö som tillåter att våga pröva. Att få pröva flera gånger och göra om och om igen är viktigt.
Barnet lär hela tiden i små doser och hela tiden och när det lilla ögonblicket för ett AHA föds i barnet och förstår sambandet och vill ha mer utmaning det är där och då vi som pedagoger ska ge en puff framåt.
Hur tänker och agerar jag som pedagog ?
Vad finns att presentera och ta fram i en tillåtande lekmiljö på förskolan ?
Barnet är intresserad av det som låter och rullar och där det händer något... och i deras utveckling få känna in med alla sinnen. Känna, smaka, se och höra.
Hur tar jag det vidare...
Barnet måste få uppleva motsatser...
tungt ....lätt.....tjockt....tunt...långt...kort....
Hur kan jag få detta att bli en lärande utmaning ?